För höga krav.....

I går satt jag och samtal med min syster, vi är väldigt olika på många punkter men en sak var vi väldigt överens om och de är kraven på killar. Kan de hända att man har för höga krav på den perfekt killen eller är de tilllåtet att ha ca 100 krav på listan ( ja lite överdrivet). Jag har en förmåga att dumpa de killar som verkligen är bra killar och sedan träffa de dåliga killarna som ag sen ändå inte vill ha. Funderar faktiskt på att jag kanske måste sänka mina krav eller iaf inte dumpa de bra killarna. Men man kan väl inte vara tillsammans med någon för att de är bra man vill ju gärna ha de där klicket. usch vad jag babblar hursom helst är de tillåtet att ha höga krav på den perfekta pojkvännen?

Hur som helst känns de som man överlag har för många krav på livet och ändå sitter man kvar i samma gammla stad och inte gör något åt de. Jag vet att jag har annat som väntar mig i livet men de är just de jag vill bort och göra något annat men ändå blir jag kvar ,för här har jag trygghet men även ingetting som binder mig!!!
Ja sånt här tkan änker jag på dagligen hur mycket jag vill bort och göra annat och andra dagar kan jag ta dagen som den kommer
År ni planerare eller tar ni dage som den kommer? låt mig få höra!

hoppas ni har en bra fredag kväll=)
Jag har precis kollat å den sämsta filmen på länge "Waitress" usch och fy.
Blir att fortsätta se 2season of the sex and the city

Pusss!!!!

image96

Kommentarer
Postat av: syster yster

jag tror helt enkelt att det handlar om att inte nöja sig oavsett om det handlar om killar, jobb, boende eller något annat livet. Visst innebär det en risk, det innebär att man kan bli ensam, hamna på ett värdelöst jobb, bo någonstans man verkligen hatar under en period, men om man inte vill sätta tänka "men om..." så tror jag att det är denna vägen att gå. Man måste identifiera för sig själv vad är man vill ha och ge sig ut efter det och visar det sig att detta inte var vad man ville så måste man tillåta sig att tänka om, livet går inte under för att man ändrar sig eller kommer på fel spår.
För att avsluta tänkar jag ta till två väldigt utslitna, men ack så tänkvärda, klyschor:
- Man ångrar väldigt sällan det man gjorde men man ångrar väldigt ofta det man inte gjorde.
- Man måste till låta sig att vara olycklig för utan olycka kan man inte känna igen lycka.

2008-04-19 @ 15:15:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0